Reflektioner i livet ger mig insikten av vad jag inte är, och jag är ingen jävla byggsats
jag är inte byggd för att gå sönder så många gånger och att laga mig själv, bitarna slits och tillslut slutar dom passa ihop och resultatet blir inte bra längre. Vi har en viss hållbarhet och de ger med sig med tiden av både dålig passform och kvalitet, men om någon kunnat underhålla så hade de hjälpt dom gånger de bara lossnat en liten bit. Vi påfrestas av livet, ingen större hemlighet av de.
"De handlar inte om hur många gånger du slås ner utan av hur du reser dig"
De är den vanliga klyschan, men tyvärr påverkas pusselbitarna för varje gång och tillslut vittrar pusslet sönder och vad blir kvar då.
0