De börjar tidigt jag vaknar och känner en panik, jag vet vad de är, jag påminns av den varje år men ändå så blir de starkare för vart år som går, men funderingarna finns kvar, tre dagar kvar, vad gjorde hon, var fanns hon, de är så många luckor som håller
mig vaken, de finns ingen idé att gräva ner sig i de, men de kommer ändå alltid finnas där om varför jag hatar att fira min födelsedag. Ångesten känslorna och till viss del tårar.
Detta är en oerhörd påfrestning för mig och jag har länge dolt de för mina närmaste, för vem fan skulle egentligen förstå?
MENY
0